Vad är IDG - och kan det påverka klimatarbetet?

IDG presenteras som ett sätt att få bättre fart på klimatarbetet genom att utvecklas som människa. Men hjälper det att satsa på sig själv för att bli bättre på hållbarhet? Låt oss titta på vad IDG är, hur de växt fram - och risker och möjligheter.

Fenomenet Inner Development Goals, eller IDG, börjar ta fart. Onlinemöten, stora konferenser och snygga reklamfilmer på sociala medier sprider budskapet att genom att jobba med IDG ökar du möjligheterna att vi som mänsklighet kan nå FN:s hållbarhetsmål. Men vad är egentligen IDG? Och kan IDG ge effekt i klimatarbetet?

Idén om inre utvecklingsmål bygger på synen på klimatkrisen som en mänsklig kris, inte en naturvetenskaplig kris. Det är våra mänskliga system och sätt att hantera globala resurser som lett till krisen. Därför behöver vi utveckla våra inre förmågor – och vår vuxenmognad – för att ha en chans att förändra våra system och agera tillsammans som mänsklighet.

Och action behövs. Vi vet idag att vi är i ett klimatnödläge, den naturvetenskapliga grunden är solid.

Vi vet att också tiden är knapp, och att följderna av att inte ställa om blir katastrofala. Vi har all kunskap och alla tekniska förutsättningar vi behöver för att snabbt ställa om. Ändå agerar vi som mänsklighet inte tillräckligt kraftfullt – gapet (the climate gap) mellan vad vi behöver göra och vad vi gör växer. 

Som det ser ut just nu missar vi 1,5-gradersmålet oavsett vad som sker och landar på kring 3 graders upphettning inom bara några årtionden, med enorma konsekvenser.

Varför agerar vi människor inte tillräckligt och snabbt? 

Det finns såklart en mängd förklaringar, från olika fält. Klimatkrisen är superkomplex (eller ett äkta wicked problem). Våra ekonomiska, politiska och sociala system har en inneboende logik som driver krisen vidare. Tillgången till billig fossil energi är inbyggd i våra moderna ekonomier, påverkar hur politiken kan fördela resurser och hur samhället hålls samman. Inom min profession vet vi att psykologiskt har vi människor svårt att hantera problem av klimatkrisens storlek – vi har svårt att uppskatta riskerna, skräms av storleken på utmaningen (the size effect), förnekar allvaret, rationaliserar att just jag inte behöver agera  … eller blir handlingsförlamade av oro och känslan av att inte kunna påverka, att inte veta hur.

Globalt höjs röster som säger att vi människor behöver utveckla vår förmåga att tänka och handla i komplexa frågor för att snabbt kunna åstadkomma systempåverkan och möta klimatkrisen med den klokhet och kraft som behövs. Det krävs kognitiv och emotionell förmåga hos beslutsfattare, näringsliv och medborgare för att våga tänka och göra annorlunda. Ett exempel är Otto Scharmers globala arbete med Theory U, där han vill påverka ledare att kunna uppfatta nuläget och leda utifrån en möjlig framtid.

Det är i denna rörelse IDG kommer in.

Svenska Inner Development Goals (IDG) är ett försök samla och beskriva viktiga mänskliga förmågor i ett ramverk att arbeta med. 23 olika IDG sorterade i fem teman är tänkta att matcha FN:s 17 globala hållbarhetsmål (Sustainability Development Goals, eller SDG).

Varför just 23 mål?

De 23 målen har inte tillkommit som resultat av forskning utan genom en slags stor brainstorming, eller co-creation, för att använda ett finare ord. Gruppen bakom IDG, med Jan Artem Henriksson som VD, sponsras av svenska Ekskäret stiftelse, som finansmannen och filantropen Tomas Björkman grundade 2008 för att bidra till samhällsutvecklingen genom olika typer av projekt och forum för vuxenutveckling. (Ekskäret finansierar och stödjer exempelvis ungdomsläger, ledarskapsutveckling och Mindshift, som jobbar för ökad mental hälsa.) 

Det är med bas i dessa nätverk och deras vidare kopplingar som en stor grupp personer tillfrågats om vad de ser som de viktigaste kvaliteterna och förmågorna som vi människor behöver utveckla för att kunna – och orka – hantera klimatkrisen. En slags öppen, digital jätteenkät. Från över tusen första förslag, har deltagarna sedan inbjudits att rösta och göra urval, och förslagen har destillerats, klustrats och tematiseras (bland annat av Thomas Jordan vid Göteborgs Universitet). 

Resultatet presenteras i fem kategorier: att vara, tänka, relatera, samarbeta och agera – och under dem ett antal specifika kvaliteter och förmågor som bedöms vara till störst nytta för att förflytta hållbarhetsfrågorna. IDG varierar från förmågor (skills) som kan tränas, till mer abstrakta egenskaper eller kvaliteter (qualities) som är svårare att påverka och utveckla. Vissa av de enskilda “målen” inom IDG bygger på etablerad forskning kring psykologi och vuxenutveckling (som perspektivtagningsförmåga och komplexitetsmedvetenhet), andra är mer allmänmänskliga, moraliska egenskaper (som ödmjukhet).  

Vad är då IDG – och vad är det inte?

IDG är precis vad det säger sig vara; ett samskapat ramverk, en filantropisk idé, ett förslag till guide för att arbeta med inre, mental utveckling i syfte att öka förmågan att hantera komplexa mänskliga frågor, och därmed förmåga att bidra till klimatomställningen. 

IDG är inte ett forskningsbaserat urval färdigheter med direkta kausala samband till resultat inom klimatfrågan, eller samhällsutveckling. Det kan tyckas självklart, men är viktigt att komma ihåg.

IDG satsar på att bli en global rörelse och att nå ut till personer, organisationer, communities. Materialet är fritt och de bjuder in till möten och internationella konferenser IRL och online. En app kring mental hälsa har utvecklats (29K). Kända personer inbjuds att medverka. Och man börjar få traction – Costa Rica lyfter in IDG på regeringsnivå, och stora bolag som IKEA har hängt på med finansiering och tar med IDG i sina kompetensutvecklingsprogram för ledare. 

Vilka möjligheter och risker har IDG?

En möjlighet med IDG är att sätta mänsklig mognad och vuxenutveckling på agendan i en organisation och ha ett ramverk att utgå ifrån. IDG kan också användas som ett sätt att forma sin organisationskultur, både genom hur de enskilda målen driver utveckling av medarbetare och genom hur ett gemensamt arbete påverkar kulturen.

Det är samtidigt viktigt att ha en kritiskt granskande blick på idén och materialet.

Det finns ett antal risker. 

IDG riskerar att bli en omväg. Lade man lika mycket tid och resurser på att faktiskt jobba med själva klimatfrågan (eller andra hållbarhetsmål) direkt i verksamheten kanske man skulle påverka mer och snabbare.

IDG behöver prövas vetenskapligt. Det kanske är fel byggstenar. Samskapande metoder i all ära, det kan vara färre (eller helt andra) färdigheter som har avgörande effekt. (Det finns fortfarande begränsad forskning kring vilka faktorer som främjar aktivt klimatengagemang och skapar störst påverkanseffekt.)

Det finns även risk att en idéburen rörelse blir en slags moralisk rörelse, något för de utvalda, “vi som är mognare” – en slags godhetsklubb för medelklasspersoner, för att hårdra det.

Även om man är sympatisk till idén, finns det åsikter om hur IDG ska se ut för att göra mest nytta. Otto Scharmer föreslog på en konferens att IDG borde gå direkt på kategori fem: börja med att göra, och sedan lära från det. Amy Edmundson, mest känd för sin forskning kring psykologisk trygghet i team och organisationer, uttryckte att 23 mål troligen är för många.

Med en blick på riskerna, finns också möjligheter. Nätverket kring IDG ger en arena att koppla upp sig med andra aktörer. Många av de enskilda verktygen IDG erbjuder bygger på forskning och beprövad erfarenhet avseende hälsa och vuxenutveckling.

Eftersom IDG-rörelsens idé är att jobba iterativt, är man nu igång med att fråga sitt nätverk i en omgång två: vad saknas och vad ska bort i ramverket?

Om man vill jobba praktiskt med IDG, hur gör man då?

Vill man jobba aktivt med IDG har de just presenterat ett första paket med arbetsverktyg, som finns att hämta för alla som vill här. Man kan använda de delar man tänker blir hjälpsamma, på de vis som passar syftet.

Ett annat sätt är att pröva sig fram, med hjälp av den psykologiska kunskap som redan finns inom respektive tema och mål. 

Svenska outdoorföretaget Icebug, som redan ligger långt framme i sitt hållbarhetsarbete, har valt att pröva och lära genom aktion. Icebug jobbar medvetet med klimatfrågan, både inom bolaget och för att driva branschen mot hållbarhet och netzero. De vill använda sin företagskultur som en hävstång i arbetet genom att bygga en medveten utvecklings- och lärandekultur (inspirerade av Deliberately Developmental Organisations, psykologerna Keagan & Laheys begrepp). Icebug har lagt upp ett 1,5-års arbete kring IDG för hela personalen, chefer som medarbetare, som startade sommaren 2022, där de systematiskt jobbar med de olika temana, med mål att få ytterligare kraft i klimatarbetet. 

Jag har förmånen att arbeta med dem och samskapa detta upplägg. TIllsammans prototypar och lär vi underhand, på en bas av psykologisk kunskap. Låter det intressant? Slå en signal till mig, eller kontakta VD David Ekelund, om du vill veta mera om hur man kan göra.